Jag tycker det är fint att många av mina kinesiska bekanta är så miljömedvetna av sig. Att de helt oförnärmat känner att det alltid är lämpligt att påpeka att det är ett slöseri med resurser när jag låter mitt element stå på trots att det av någon anledning även verkar anses vara ett slöseri med resurser att isolera hus här. Vem behöver en isolera husväggen när man kan ha långkalsonger. Så länge är jag väl egentligen med och som västerlänning är det väl egentligen bara min egen förslöade bekvämlighet som spökar. Men det är några saker jag ställer mig frågande till i allt detta miljöälskande:
Engångsartiklar: Ja egentligen varför köpa något som håller när man kan köpa en miljon saker som man kan slänga. När jag min först vecka insisterade på att faktiskt köpa tre riktiga glas istället för 200 plastglas tittade man på mig ungefär som jag var en utomjording "Då behöver du ju diska?!!11!!" Samma sak är det med äpinnar. För varför köpa ordentliga och sedan diska dem så de kan användas igen, det är ju typ jobbigt. Det här är ett fenomen som inte bara gäller den typiske ungkarlskinesen utan verkar vara den gängse normen även på restauranger. Vilket innebär att antaglifen alla kineser gör på det här sättet. Vilket innebär att om alla kineser äter tre mål mat om dagen, använder två pinnar per mål blir det 3x2x1 329 289 289 = 7 975 735 734 ätpinnar OM DAGEN!!!! Double You Tee Eff !!!! Ok, nu är det bestämt, jag lämnar mitt element på!
Egentligen är det inte ätpinnarna som stör mig. Det är något helt annat något som är mer i ansiktet på en, jag talar självklart om neonskyltar. Här är och någon slags kulturell skiljelinje verkar det som. För här i Kina lever man efter devisen, om det inte sitter neon på det är det något som saknas. Varför har vi egentligen inte neon på våra stadshus, bostadshus, broar, köpcenter, restauranger, kareokebarer (ok that kind of makes sense), tandläkare, kaffebarer (caféer finns inte), och min personliga favorit: Elbolagets kontorsbyggnad. TU!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar