tisdag 11 november 2008

Jag gråter här ju...

Idag var jag med om något jag aldrig kommer glömma...

Jag har några studenter som jag helt ärligt har haft lite problem med. Mestadels på grund av att dessa elever egentligen inte kommit in på universitetet utan går något slags undantagsprogram som kallas International School. Nej jag förstår det inte heller och ingen förklarar något för mig här.

Hursomhelst hade jag idag en ganska lyckad lektion med dessa elever och efteråt kände jag mig ganska nöjd. Det verkade till en början som om de tyckte detta också eftersom några av eleverna frågade om jag ville hänga med och äta middag. "Wow" tänkte jag "det verkar som om jag verkligen når dessa elever till slut" *belåten*. Så jag gick självklart med på att äta och när de frågade vad jag ville äta svarade jag glatt att vad som helst gick bra bara det inte var för starkt (det är min standardreplik i det här landet eftersom maten annars kan beskrivas som en direkt hälsofara). Eleverna tog med mig till en restaurang som kallades Lilla Hunan. "Hmm", tänkte jag "har inte jag hört Hunan någonstans förut" men fäste inte någon större uppmärksamhet vid denna insikt. När jag tog min först tugga av mina nudlar klarnade allt, jag kom ihåg var jag hört talas om Hunan förut.

Det var den delen av Kina som Wayne (en kanadensisk lärare) varnade mig för, eftersom han menade att maten där var så stark att det känns som att äta eld. Jag kan med säkerhet säga att detta var lugnt det starkaste jag någonsin ätit i hela mitt liv. Det positiva förstås var ju att jag fem minuter in i måltiden tappat all känsel i munnen och större delen av ansiktet. Det var ju förstås lite pinsamt att inför mina elever gråta, samt snora som en fyraåring i sandlådan blåsig dag i november. Men ska vi vara ärliga misstänker jag att det var deras avsikt, för kom igen det enda jag sa var något som inte är så kryddigt.

Hmmm... Och jag som verkligen trodde att jag gjorde framsteg med kidsen

*Desillusionerad*

KHAAAAANNNN!

ps. det har nu gått 5 timmar sen vi åt och det svider fortfarande i läpparna

1 kommentar:

Andreas Landmark sa...

Jag tror Fredrik Lindström och jag äntligen fick rätt:

Det är häftigt med stark mat. (Punkt)

That's right, I went there.