Första veckan jag var här lät jag eleverna presentera sig för mig. Jag tänkte att detta var ett bra sätt för mig att få en inblick i hur väl de talade engelska samt kanske få reda lite på vad kinesiska ungdomar håller på med. Ungdomar är väl fel ord egentligen, jag jobbar ju faktiskt på ett universitet. Föga anade jag hursomhelst då vad jag gett mig in på.
Så här är det nämligen: Kinesiska ungdomar är egentligen kinesiska barn. I min enfald trodde jag att människor i 20-års åldern skulle ha utvecklat några mer raffinerade intressen som skulle gett mig en inblick den sanna kinesiska folksjälen. HA!
Nej nej, så fungerar det inte. Om man är ungdom i Kina kan man ha ett av följande två intressen: Basket och shopping. Egentligen handlar det förstås inte att man själv väljer vilket av detta man är intresserad utan det är helt enkelt en fråga om kön. Ni får gissa själva vilket intresse som hör till vilket kön. Självklart är ju sanningen aningen mer nyanserad än så. Vissa har Kobe Bryant som favorit medan andra har Yao Ming (de är basketspelare för den som inte är insatt).
Egentligen ska jag väl inte döma dessa oskyldiga ungdomar för att de inte hunnit skapa sig de färgstarka personligheter jag är van att socialisera med. Efter långtgående efterforskningar har jag nämligen listat ut vad anledningen till detta är. Det hela bottnar i det kinesiska undervisningssystemet, ni förstår när kinesiska barn går i motsvarande högstadie och gymnasium så gör de det på ett aningen studiehardcore-vis än vi västerlänningar. De börjar nämligen varje dag kl 6 på morgonen och går i skolan tills kl 22 på kvällen och har endast två dagar ledigt i månaden, alltså inte ens på lördagar och söndagar i vanliga fall. (Nej det är inget skämt, det är helt jäkla sinnesjukt).
Jag menar WTF! Hur fan kan man göra så mot ungarna? Inte undra på att den personliga tillväxt jag ändå motvilligt genomgick under mina ungdomsår är frånvarande. Man får ju vara glad att de åtminstone kan spela basket. Det här landet är ju typ helt fuckat.
Man skulle ju kunna tänka sig att denna hårda skolgång skulle gjort kidsen lite ödmjuka, så att de åtminstone är trevliga att umgås med, men oroa er inte, det har man rådit bot på genom den fina kinesiska enbarnsregeln. Detta har skapat en hel generation med kids som fått all uppmärksamhet av sina föräldrar jämt och ständigt så det är ju snudd någon bokstavskombination på hela högen.
Så är det alltså att vara ungdom i Mittens Rike. Verkar ju helt awes
ome....Gud vad kul jag kommer att ha med kidsen här!
ps. Nu var jag lite orättvis faktiskt. Säkert en tiondel av universitetseleverna listade äta och sova som intressen. Några gillade till och med att spela CS.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar